• Provsegling: Elan 310 del 2

Som vanligt de senaste veckorna var vädret grått och regnet hängde i luften. Och enligt säljaren Mats Runström på Nordic Yatchs så var det länge sedan det blåste så dåligt som just i dag. Typiskt! Ska man provsegla en båt så bör det nog blåsa lite mer än vad det gjorde just idag. Jag tror inte vindmätaren nådde över 3 m/s en enda gång. I dessa vindar fanns det ingen som helst känsla i rodret, eller ratten. Ratten gillar jag inte alls på den här båten. Jag har inte mycket at jämföra med då jag aldrig styrt en segelbåt under segel med ratt. I början, för motor blev det ett vingligt spår efter oss när jag styrde. Fäste man uppmärksamheten på nått annat så visste man inte vilket håll fören pekade åt när man vaknade upp igen. Väl med seglen hissade var det i alla fall lättare att hålla en någorlunda rak kurs. Nån känsla fann jag dock inte. Om det berode på den lätta vinden, eller styrkonstruktionen låter jag vara osagt.

Trots den lätta vinden pinnade den på riktigt bra med gennakern hissad. Vi var uppe i dryga sju knop på halvvinden, och som sagt, det blåste inte många gånger över tre meter. Vi hade trots allt en gennaker som är sydd något mindre än standard. På kryssen hade det sedan varit kul med lite mer vind. Det kändes dock som båten gled på ganska bra ändå, trots fock och sex vilsna gubbar ombord som ofta sysslade med annat än att sitta still. Passningen på focken var inte det bästa, men det var ju sydd efter ritningarna i broschyren innan båten kom till Sverige. I England har båten nyligen mäts in i IRC strax under 1.000 vilket i LYS skulle kunna bli 1.23. Rätt hyggligt för en båt på 9,2 meter, fullt inredd och med fock.

En Elan 310 känner man lätt igen på den breda häcken. För att få det rätta släppet i aktern bör man dock inte ha allt för många gunnar långt bak. Det skvalade ordentligt när vi var två bakom ratten i den lätta vinden. Sittbrunnen är den skönaste och bästa jag sett på en båt i den här storleken. Standard är rorkult och då löper akterstaget under durken fram till skotskenan.

Nersänkt rulle är ju snyggt. Men inte lika snyggt gjort som på Arcona och Linjett. Kvalitén på båten är dock bra. Peket är i kolfiber.Pappa Jim vid ratten koncentrerad på att hålla båten på kurs med genackern.Långa spridare med vanten ända ute i relingen. Stadig rigg och enkel konstuktion vilket möjliggörs av att båten bara har genua. Nummer sex är numret på den fösta båten i Sverige. 14 är bygda totalt och en är hittills sålt till Sverige.Harkens nya vinchar. Det var för övrigt gott om bra utrustning ombord. Harken på det mesta.

Sitter bra gör man överallt tycker jag. Sittbrunnsbänkarna har ordentliga fotstöd. Kompassen där framme under nedgången undrar hag dock varför den sitter just där? Vem ska se den?

Mats trimmar. Micke Olesen kollar in focken på nära håll. Jim har fått syn på nått bakom oss. Var det kanske den där millitärbåten som inte hälsade på oss trots att vi ställde upp hela besättningen i sittbrunnen och hälsade med flaggan enligt konstens alla regler.

Invändigt då? Lite småtrångt, men helt okej. Förpikskojen är över två meter och slutar inte enda längst fram vilket gör att det är hygglig bredd på den också. I salongen får man stå ut med masten mitt i bordet. Det är nackdelen när man har toa akterut. Ovanför de 198 cm långa kojerna i salongen var det tomt på demobåten. Det finns dock skåp som tillbehör. Skåp som går att enkelt lyfta ur. Alternativt snickrar man ihop ett par enkla sjökojer som i X-95an. Extra skåp finns även att köpa till pentryt. Tack vare det ljusa träet, ask tror jag det var så ser det lite större ut där nere. Durken kunde de dock ha gjort snyggare.

Helt klart en båt i min smak, om man ska ha en båt som det går att bo i…